Trons närvaro i våra liv

Kära vänner,

Idag är det något jag vill dela med er, något som berör trons närvaro i våra liv.

Dag efter dag erfar vi tron som en företeelse i våra liv. Tron är grunden till allt vad vi gör och till alla beslut vi tar, till alla impulser som visar sig hos oss människor. Med utgångspunkt från att det i allmänhet förhåller sig på detta sätt, kan vi alltså konstatera att människor sätter sin tro till en verklighet som är alltför enkel, eftersom det finns en tro som vägleder oss för varje beslut i livet.

I sitt sökande efter kärlek, sätter människan all sin tro eller allt hopp till de mest skilda ting, situationer eller direktiv, till exempel astrologi, tarot och till och med atesim. Tron är ju något som yttrar sig som ett behov att komma i kontakt med ”det som varken syns eller till fullo kan förstås”, eftersom det ligger nära vad vårt hjärta står för.

Tron är det som avgör såväl hur vi handlar, som hur vi använder det som finns i vår omgivning. En kniv är till exempel bara en vass metallbit, som kan användas till att skada någon eller för att skära livsmedel att bära fram som en gåva till Herren. Vi kan alltså se att saker som är så enkla och vardagliga, också är knutna till graden av medvetande hos en person och av den tro hon har.

Människans sinnen är också tillgångar som kan användas som vapen eller för att skapa något positivt; det är genom samspelet mellan en person och hennes sinnen som vi kan mäta graden av medvetande som en hon har. Srila Sridhar Maharaj sa att ”allt i livet står under vägledning av det bakomliggande syftet”. Om någon som inte är ren har rent uppsåt, kommer både hans handlingar och han själv att bli rena. Till och med avsikten att tillfredsställa sig själv, när det tillämpas på ett reglerat sätt så att det inte skadar andra, kan komma att renas. Det är genom uppsåtet som man kan förstå de olika psykologiska yttringarna hos en människa, som vedaskrifterna identifierar som den materiella naturens tre kvaliteter: sattva guna, tama guna och raja guna.

Vår avsikt är att människor som inte har en tydlig tro, ska gynnas av visheten i vedaskrifterna och kunna förstå de olika medvetandenivåerna. Oidaterapi är den metod genom vilken jag söker omfatta såväl min kropp, mitt sinne och vad jag säger i förhållande till något positivt, utvecklande och odödligt. Så kan jag utvecklas hälsosamt och förbättra min livskvalitet. Detta innebär att kvalificera mig att lära känna mig själv och utveckla en personlig relation till den Högste.

Däremot kommer det medvetande, som är likgiltigt gentemot mänskligheten, bara att leda till tomhet, mot en tillfällig känslolöshet. Målet är inte att tömma, utan att fylla, för när man är fullständigt sysselsatt av positiva aktiviteter, kan det negativa inte få inträde. I psykologin använder man termen sublimering, som betyder att ersätta det negativa med något positivt.

Det finns ett drag som blir något skamligt, som till och med tränger in i de mest grundläggande i mänskliga relationer, nämligen avund. Avund är likgiltighet mot den Högste, likgiltighet som gör oss sjuka och snabbt förflyttar oss från ett positivt tillstånd till ett negativt. Utan att vi lägger märke till det, kan vi genom avund föras från det högsta medvetandet till det lägsta, bara genom att önska njuta det som inte tillkommer oss.

Av denna anledning är arbetet med medvetandet något som man måste prioritera för att utvecklas, varje dag. Avsikterna bakom våra handlingar och sättet att fylla livet, är vad som kan ändra en negativ väg till en positiv. Skönheten, det gynnsamma och sanningen visar sig i ansträngningen för att fylla tillvaron med tjänst och att dela den. Därför bryr man sig om andras väl, om man vill göra framsteg och utveckla sitt medvetande. Detta är den form av sublimering där man känner ett starkt medlidande med dem som är i samma situation som man själv har varit. Den person som kan förnimma och tillägna sig att vår ursprungliga attityd är den universella kärleken, känner en naturlig benägenhet att dela denna gåva med andra. Det är detta som verkligen kommer att rena oss.

På så sätt kommer denna sublimering, eller förädling, att göra sig hörd; den kommer att förvandlas till ett inre rop för att kunna ge det andliga goda till alla dem som är förvirrade av avund och likgiltighet, till dem som är fyllda av negativt medvetande och som inte har tid eller plats för något positivt.

Vår väg är inte overksamhet eller begrundande, utan aktiv tjänst, inriktad på andra. Att uppfatta det andliga syskonskapet betyder också att bli medveten om den Högste Herrens närvaro i andra, för vi befinner oss alla i samma sökande efter den eviga sanningen.

Botemedlet för dem som saknar positiv tro är att ta del av dem som är motiverade av konstruktiva förslag, dem som kan rena och hjälpa andra. Den positiva tron är kraften som krävs för att ta avstånd från fanatism, extremism och allehanda handlingar som kan förorsaka andra skada, och så överlåta sig åt sanningen och vandra framåt, vägledd av skönheten hos den Universella Kärleken.

Jag hoppas detta meddelande kan hjälpa dig för att nå en starkare tro.

Med kärlek,
Swami B. A. Paramadvaiti

Den Högsta Förbindelsen

Den här Darshan-bulletinen representerar det möte som vi så innerligt önskar, eftersom det grundar sig på min längtan att alltid möta er, och den längtan som ni har att komma närmare den universella kärlekens filosofi.

Personligen arbetar jag i många projekt, då jag inte alltid kan vara stationerad på endast en plats, och därför är Darshan mitt livstecken för att vi i samspel ska kunna söka en lösning på problemen i detta liv.

Det som gör en person lycklig, gör rimligtvis alla lyckliga, och det som gör någon ledsen, gör även oss andra ledsna. Det borde vara målet i livet att i varje ögonblick göra andra lyckliga. Att sprida detta till andra är strategin för att knyta fler till metoden för självförverkligande.

I denna tidsålder av avancerad teknologi bör vi inrikta oss på att använda dessa redskap i mänsklighetens tjänst. Allt, hur obetydligt det än kan tyckas vara, som används på fel sätt, kan ödelägga vårt andliga liv. Omdöme och försiktighet kommer att vägleda oss när vi känner oss osäkra på om vi ska använda något eller ej för att skydda våra andliga framsteg. Dessutom finns det alltid någon fler förståndig att vända sig till, som kan ge råd och vägleda oss i hur vi ska göra framsteg i detta liv som går så fort.

Det är tack vare denna teknologi som vi kan hålla regelbunden kontakt, även på avlägsna platser. Detta är sann försakelse, yukta vairagya-principen, eller att använda allt i tjänst till den Absoluta Sanningen. Detta är också den sanna förbindelsen.

Allt grundar sig på vårt ansvar och på den andliga förbindelsen som vi har när vi ägnar oss åt något. Som jag sa på en konferens för några dagar sedan; allt är i ständig förbindelse. De ingredienser vi väljer för att laga mat, det vi sedan tillagar, det vi bär fram som en gåva till Gud och den läckra rätt som vi till sist får smaka – allt har ett samband. Det är en metod som måste förstås med ett djupt andligt samband. På samma sätt måste det vara med allt som vi gör, annars slutar det med att vi bara fokuserar på smådetaljer ur helheten, men vi ser inte att det bakom allt detta finns ett samband och att detta samband är det Högsta.

Vår kamp handlar om att dag för dag uppehålla denna Högsta Förbindelse, för i den mån vi är knutna med det högsta i livet, kan vi också knyta till andra. Som det heter: ”Om det inte finns glädje på vägen, kommer du inte heller att finna glädje när du kommer fram.”

Såsom vi formas dagligen, bör vi också forma andra. På livets alla områden. Särskilt de unga. Den bästa undervisningen är att själv vara ett föredöme som andra kan följa. Om vi dag för dag uppehåller förbindelsen och respekterar andra, är livfulla och värnar och beskyddar moder natur, är medvetna om vad vi äter (och inte äter), kommer vi att vara goda föredömen. Vår skola för Medveten Konst grundades på denna enda princip, att varje konstnär utvecklar egna kriterier och ansvar, befriad från kapitalismens slaveri. Detta är målet i de olika kampanjer som vi driver: att stödja och främja den sanna friheten som innebär att vara mer beroende av den Högste och mer befriad från materialismen.

Slutligen vill jag dela med er att jag för några dagar sedan fick se några fotografier på de allra vackraste altardekorationer, från Puri, Indien, med motiv från Julan Yatra-festivalen. Det är otroligt hur indierna skapar så underbar konst, tillägnad Gud. Det finns ingen jämförelse, eftersom det inte är konst för själviska intressen, för självtillfredsställelese. Istället är det en meditation där frambär all sin konstnärliga talang till den Högste konstnären.

Jag tar farväl nu, mycket lycklig över att få återvända till Sydamerika, där jag kommer att resa runt under månaderna framöver. Jag bjuder er att stå i förbindelse med Sanningen för alltid, och jag önskar er en glad Janmastami.

Med stor kärlek,

Swami B. A. Paramadvaiti.

Enhet i mångfalden – kort om vår tradition

Den vediska filosofin har spridits vida kring, tack vare Herren Chaitanya Mahaprabhu, som även är känd som den gyllene avataren, och Hans rörelse är känd som sankirtana-rörelsen. Denna rörelse lade särskilt stor vikt vid tolerans och respekt för alla dem som främjar det gemensamma sjungandet av Herrens namn. Dessa värderingar främjades av Gosvamierna (en gosvami är en person som kontrolerar sina impulser genom andligt utövande). Deras bidrag till den teistiska världen var icke-sekteristiskt och mycket kärleksfullt. Denna urgamla filosofi bjuder oss att bli eviga tjänare åt sanningen, och detta är meningen med det gemensamma sjungandet, som även är känt som sankirtana. Den bjuder oss att tjäna sanningen, att tillkännage för oss själva att vi är eviga tjänare till den högsta kärleken.

Det finns mycken litteratur skriven om denna rörelses bidrag till mänskligheten. Litteratur om självkännedom och självförverkligande. Likaså finns det många geuina andliga traditioner. I detta fall refererar jag till den vediska traditionen, vilken som mänsklighetens första, förvandlas till kunskapens och den andliga insiktens navelsträng. Denna undervisning har blivit given som ett stort historisk och traditionellt legat, grundat på mänskliga principer och acceptans genom kärlek och samarbete.

Begreppet "andlig familj" är i vediska termer väldigt omfattande. Det grundläggande är att vi är andesjälar, att vi alla är Guds barn och därför bröder och systrar till samme far. Detta kan tyckas enkelt att ta till sig i teorin, men vi känner väl alla [infogat ord] till att det i praktiken är principen om många skillnader och konflikter som råder. I den vediska filosofin främjar man syskonskap framför olika trosinriktningar, man främjar enhet framför skillnader, samarbete framför frihet. Detta är principer som försäkrar människan en fullständig utveckling, trots hennes personliga fel och begränsningar.

Abort ur en annan synvinkel

För många är det kontroversiellt att prata om abort, då det inte råder någon klarhet kring när livet börjar, när de mänskliga rättigheterna börjar, när friheten slutar, och vem som ger oss rätten att leva. Alla har vi vaga svar när det gäller detta, och några gör en tankegång av sitt svar. Vetenskapen har till exempel sedan allra första början ett felaktigt livsbegrepp, då man säger att livet är resultatet av utvecklingen av materia och att ens frihet styrs utifrån sinnenas erfarenheter och inte av värderingar, för till sist slutar allt i alla fall med döden. Skulle detta vara den högsta idén om frihet? Är samhället verkligen tillfreds med denna modell? Å andra sidan försöker man försvara dödandet av embryon genom att argumentera kring extrema fall som våldtäkt eller könssjukdomar. I alla nämnda fall talar vi om frihet och rätten till liv. Det är teman som, beroende på dem som styr, kommer att skapa förvirring i samhället genom att väcka moraliska och rationella debatter utan konkreta lösningar. På så vis är mycket redan sagt och skrivet om abort, men låt oss dela vår åsikt med er från en tredje aspekt – den andliga aspekten.

Den synvinkel jag vill lägga fram, mycket annorlunda från termer av död materia, är själva grunden till vår existens: vi är andesjälar. Födelsen är en fantastisk möjlighet att nå livets mål: kärleken, det inre sökandet och andlig utveckling. Det är ju bara livet som kan skapa liv, och att se någon födas är något heligt. Livet självt är ju en gåva, det är ingen rättighet man kan köpa sig.

Med andra ord och lite poetiskt uttryckt kan man säga: att så ett frö i en kvinnas hjärta för att erbjuda en vidgad andlig dimension till barnet, är det underbaraste tänkbara sätt för att växa och erhålla kärlekens mirakel.

Rent etiskt vet vi att vi inte borde döda, och andligt utövande verifierar detta. Som exempel på detta har vi den gamla vediska kulturen, en kultur som förklarar hur viktigt det är att födas för att nå andlig insikt och för att upptäcka den sanna betydelsen av mänsklig utveckling. Och inom olika traditioner kan man hitta de allra högsta skäl; vetenskapliga och överensstämmande vad gäller rätten till liv. Och om du inte tror på en mystisk kraft som omger oss, räcker det med att du ser dig omkring och förstår den naturliga ordningen hos moder natur. Detta är tillräckligt för se orsaken till livets ordning.

Gemenskap för positiv förändring

Den moderna teknologin har blivit ett hot mot människan, till exempel genom genetiska experiment med moderceller och framställande av nya vapen. Allt detta hotar livet med nya sjukdomar och slutligen även rätten att leva.

Mitt ibland alla publikationer och all upplysning är det svårt att finna en plats där motsatsen förs fram, men det finns faktiskt samhällen på många platser, där man framhåller andra värderingar och där man ger möjlighet till en hållbar utveckling. Dessa platser är likt universitet, centra för utbildning och medvetandegörande för att fullständigt återuppbygga samhället. Ni kan besöka dessa centra och frivilligt delta i programmen.

I mitt arbete som utbildare försöker jag uppmuntra och hjälpa till i utvecklingen av projekt med detta ändamål. I mina föredrag har jag kunnat sluta mig till att det människor önskar mest av allt är en plats där de kan lära sig grunderna till en hälsosam diet och att arbeta med jorden och ha kontakt med naturen. När en gemenskap erbjuder detta, är det en fantastisk möjlighet till uppmuntran i kampen mot det moderna samhällets falska värderingar, som karakteriseras av den såkallade tekniska utvecklingen. En gemenskap är en grupp där alla medlemmar kämpar för en gemensam sak, oavsett egen tro och egna tankar; där är det allas gemensamma väl som är målet.

Jag inbjuder er till dessa centra för en rik erfarenhet att arbeta i projekt, i en gemenskap med människor som söker förändring. Som Gandhi sa: "Allt du vill förändra i världen börjar med förändringen hos dig själv."

Alltid er välönskare,
Swami B.A. Paramadvaiti

Hälsning

Kära Darshan-läsare,
All min välsignelse åt er.

Idag påbörjar jag ännu en rundresa i Sydamerika, och jag ser fram emot att snart får träffa er. Jag hoppas att ni alla mår bra. Ifall vi inte kommer att träffas under denna resa, hoppas jag att vi kan hålla kontakt genom chatten varje vecka med föredrag och även via denna månatliga Darshan-bulletin.

Genom de människor du möter under livet, vill Gud att du visar din kärlek. Detta är en mycket speciell möjlighet. Jag tackar min andlige läromästare, Srila Prabhupada, för att jag än en gång får resa på den sydamerikanska kontinenten.

Från Heathrow flygplats,
Swami B.A. Paramadvaiti

Bhagavad-gita – en mänsklighetens juvel

(Utdrag från en intervju i teveprogrammet Tankens Skönhet, Chile, 2002)

Bhagavad-gita är en av de mest kända böckerna i den indiska litteraturen; ett urgammalt poetiskt verk. Ur denna bok kommer all den visdom som behövs för att svara på livets frågor, på samma nivå som andra heliga skatter i den judisk-kristna kulturen i västerlandet, såsom till exempel Nya Testamentet.

Denna bok börjar med en krigsepisod: ett möte mellan två ädla krigare. Dessa krigare står ansikte mot ansikte innan slaget börjar, och i den avgörande stunden har Arjuna, den ädle krigaren, en kris, liksom Hamlet i Shakespeares verk. På slagfältet ber den unge krigaren Gud om råd; Gud som har tagit på sig uppdraget att köra stridsvagnen åt Arjuna. Arjunas tvivel bryter mot den episka litteraturens tradition, eftersom det är svårt att föreställa sig en hjälte, som Homero, som var eftergiven och tillmötesgående under Illiaden.

Med hela detta panorama börjar historien utvecklas, där inte kriget är det intressanta, utan Guds råd till vännen Arjuna inför svårigheten: "Gör bara din plikt, gör det du måste göra, för detta krig har redan utspelats". Undervisningen, genom detta svar, säger att plikten står över de relativa omständigheterna i livet. Den grundläggande plikten är alltid att skydda sanningen; om det finns någon diskussion mellan sanning och lögn, kommer ljuset att lysa på sanningens väg, en vanlig uppfattning inom alla andliga traditioner och mystikens undervisning. Bhagavad-gita tar upp de mest känsliga områden av mänsklig moral och man ställs på ett äkta och bestående sätt inför den mänskliga existensens essensiella frågeställningar: Vilka är vi? Varifrån kommer vi? Vart är vi på väg?

Detta verk, som består av 700 verser som förklaras av Gud själv, pekar på det mänskliga förnuftets innersta väsen: det viktigaste är sanningen, även om det verkar enkelt och väsentligt. Som Kristus så uttrycksfullt och förklarande svarade när det gällde religionens värde, säger Bhagavad-gita: Behandla andra såsom du själv vill bli behandlad. Allt som du inte ger kommer du att förlora. Denna värld finns för att man ska lära sig älska. Det vi längtar efter som mest är vad vi måste ge. Hittills har ingen intellektuell aforism nått en så hög uppskattning.

Jag inbjuder er att närma er och lära känna denna mänsklighetens litterära pärla, där vi kan närma oss det gudomliga budskapet av liv och kärlek.

Swami B.A. Paramadvaiti