Enhet i mångfalden – kort om vår tradition

Den vediska filosofin har spridits vida kring, tack vare Herren Chaitanya Mahaprabhu, som även är känd som den gyllene avataren, och Hans rörelse är känd som sankirtana-rörelsen. Denna rörelse lade särskilt stor vikt vid tolerans och respekt för alla dem som främjar det gemensamma sjungandet av Herrens namn. Dessa värderingar främjades av Gosvamierna (en gosvami är en person som kontrolerar sina impulser genom andligt utövande). Deras bidrag till den teistiska världen var icke-sekteristiskt och mycket kärleksfullt. Denna urgamla filosofi bjuder oss att bli eviga tjänare åt sanningen, och detta är meningen med det gemensamma sjungandet, som även är känt som sankirtana. Den bjuder oss att tjäna sanningen, att tillkännage för oss själva att vi är eviga tjänare till den högsta kärleken.

Det finns mycken litteratur skriven om denna rörelses bidrag till mänskligheten. Litteratur om självkännedom och självförverkligande. Likaså finns det många geuina andliga traditioner. I detta fall refererar jag till den vediska traditionen, vilken som mänsklighetens första, förvandlas till kunskapens och den andliga insiktens navelsträng. Denna undervisning har blivit given som ett stort historisk och traditionellt legat, grundat på mänskliga principer och acceptans genom kärlek och samarbete.

Begreppet "andlig familj" är i vediska termer väldigt omfattande. Det grundläggande är att vi är andesjälar, att vi alla är Guds barn och därför bröder och systrar till samme far. Detta kan tyckas enkelt att ta till sig i teorin, men vi känner väl alla [infogat ord] till att det i praktiken är principen om många skillnader och konflikter som råder. I den vediska filosofin främjar man syskonskap framför olika trosinriktningar, man främjar enhet framför skillnader, samarbete framför frihet. Detta är principer som försäkrar människan en fullständig utveckling, trots hennes personliga fel och begränsningar.

Abort ur en annan synvinkel

För många är det kontroversiellt att prata om abort, då det inte råder någon klarhet kring när livet börjar, när de mänskliga rättigheterna börjar, när friheten slutar, och vem som ger oss rätten att leva. Alla har vi vaga svar när det gäller detta, och några gör en tankegång av sitt svar. Vetenskapen har till exempel sedan allra första början ett felaktigt livsbegrepp, då man säger att livet är resultatet av utvecklingen av materia och att ens frihet styrs utifrån sinnenas erfarenheter och inte av värderingar, för till sist slutar allt i alla fall med döden. Skulle detta vara den högsta idén om frihet? Är samhället verkligen tillfreds med denna modell? Å andra sidan försöker man försvara dödandet av embryon genom att argumentera kring extrema fall som våldtäkt eller könssjukdomar. I alla nämnda fall talar vi om frihet och rätten till liv. Det är teman som, beroende på dem som styr, kommer att skapa förvirring i samhället genom att väcka moraliska och rationella debatter utan konkreta lösningar. På så vis är mycket redan sagt och skrivet om abort, men låt oss dela vår åsikt med er från en tredje aspekt – den andliga aspekten.

Den synvinkel jag vill lägga fram, mycket annorlunda från termer av död materia, är själva grunden till vår existens: vi är andesjälar. Födelsen är en fantastisk möjlighet att nå livets mål: kärleken, det inre sökandet och andlig utveckling. Det är ju bara livet som kan skapa liv, och att se någon födas är något heligt. Livet självt är ju en gåva, det är ingen rättighet man kan köpa sig.

Med andra ord och lite poetiskt uttryckt kan man säga: att så ett frö i en kvinnas hjärta för att erbjuda en vidgad andlig dimension till barnet, är det underbaraste tänkbara sätt för att växa och erhålla kärlekens mirakel.

Rent etiskt vet vi att vi inte borde döda, och andligt utövande verifierar detta. Som exempel på detta har vi den gamla vediska kulturen, en kultur som förklarar hur viktigt det är att födas för att nå andlig insikt och för att upptäcka den sanna betydelsen av mänsklig utveckling. Och inom olika traditioner kan man hitta de allra högsta skäl; vetenskapliga och överensstämmande vad gäller rätten till liv. Och om du inte tror på en mystisk kraft som omger oss, räcker det med att du ser dig omkring och förstår den naturliga ordningen hos moder natur. Detta är tillräckligt för se orsaken till livets ordning.

Gemenskap för positiv förändring

Den moderna teknologin har blivit ett hot mot människan, till exempel genom genetiska experiment med moderceller och framställande av nya vapen. Allt detta hotar livet med nya sjukdomar och slutligen även rätten att leva.

Mitt ibland alla publikationer och all upplysning är det svårt att finna en plats där motsatsen förs fram, men det finns faktiskt samhällen på många platser, där man framhåller andra värderingar och där man ger möjlighet till en hållbar utveckling. Dessa platser är likt universitet, centra för utbildning och medvetandegörande för att fullständigt återuppbygga samhället. Ni kan besöka dessa centra och frivilligt delta i programmen.

I mitt arbete som utbildare försöker jag uppmuntra och hjälpa till i utvecklingen av projekt med detta ändamål. I mina föredrag har jag kunnat sluta mig till att det människor önskar mest av allt är en plats där de kan lära sig grunderna till en hälsosam diet och att arbeta med jorden och ha kontakt med naturen. När en gemenskap erbjuder detta, är det en fantastisk möjlighet till uppmuntran i kampen mot det moderna samhällets falska värderingar, som karakteriseras av den såkallade tekniska utvecklingen. En gemenskap är en grupp där alla medlemmar kämpar för en gemensam sak, oavsett egen tro och egna tankar; där är det allas gemensamma väl som är målet.

Jag inbjuder er till dessa centra för en rik erfarenhet att arbeta i projekt, i en gemenskap med människor som söker förändring. Som Gandhi sa: "Allt du vill förändra i världen börjar med förändringen hos dig själv."

Alltid er välönskare,
Swami B.A. Paramadvaiti

Hälsning

Kära Darshan-läsare,
All min välsignelse åt er.

Idag påbörjar jag ännu en rundresa i Sydamerika, och jag ser fram emot att snart får träffa er. Jag hoppas att ni alla mår bra. Ifall vi inte kommer att träffas under denna resa, hoppas jag att vi kan hålla kontakt genom chatten varje vecka med föredrag och även via denna månatliga Darshan-bulletin.

Genom de människor du möter under livet, vill Gud att du visar din kärlek. Detta är en mycket speciell möjlighet. Jag tackar min andlige läromästare, Srila Prabhupada, för att jag än en gång får resa på den sydamerikanska kontinenten.

Från Heathrow flygplats,
Swami B.A. Paramadvaiti

Bhagavad-gita – en mänsklighetens juvel

(Utdrag från en intervju i teveprogrammet Tankens Skönhet, Chile, 2002)

Bhagavad-gita är en av de mest kända böckerna i den indiska litteraturen; ett urgammalt poetiskt verk. Ur denna bok kommer all den visdom som behövs för att svara på livets frågor, på samma nivå som andra heliga skatter i den judisk-kristna kulturen i västerlandet, såsom till exempel Nya Testamentet.

Denna bok börjar med en krigsepisod: ett möte mellan två ädla krigare. Dessa krigare står ansikte mot ansikte innan slaget börjar, och i den avgörande stunden har Arjuna, den ädle krigaren, en kris, liksom Hamlet i Shakespeares verk. På slagfältet ber den unge krigaren Gud om råd; Gud som har tagit på sig uppdraget att köra stridsvagnen åt Arjuna. Arjunas tvivel bryter mot den episka litteraturens tradition, eftersom det är svårt att föreställa sig en hjälte, som Homero, som var eftergiven och tillmötesgående under Illiaden.

Med hela detta panorama börjar historien utvecklas, där inte kriget är det intressanta, utan Guds råd till vännen Arjuna inför svårigheten: "Gör bara din plikt, gör det du måste göra, för detta krig har redan utspelats". Undervisningen, genom detta svar, säger att plikten står över de relativa omständigheterna i livet. Den grundläggande plikten är alltid att skydda sanningen; om det finns någon diskussion mellan sanning och lögn, kommer ljuset att lysa på sanningens väg, en vanlig uppfattning inom alla andliga traditioner och mystikens undervisning. Bhagavad-gita tar upp de mest känsliga områden av mänsklig moral och man ställs på ett äkta och bestående sätt inför den mänskliga existensens essensiella frågeställningar: Vilka är vi? Varifrån kommer vi? Vart är vi på väg?

Detta verk, som består av 700 verser som förklaras av Gud själv, pekar på det mänskliga förnuftets innersta väsen: det viktigaste är sanningen, även om det verkar enkelt och väsentligt. Som Kristus så uttrycksfullt och förklarande svarade när det gällde religionens värde, säger Bhagavad-gita: Behandla andra såsom du själv vill bli behandlad. Allt som du inte ger kommer du att förlora. Denna värld finns för att man ska lära sig älska. Det vi längtar efter som mest är vad vi måste ge. Hittills har ingen intellektuell aforism nått en så hög uppskattning.

Jag inbjuder er att närma er och lära känna denna mänsklighetens litterära pärla, där vi kan närma oss det gudomliga budskapet av liv och kärlek.

Swami B.A. Paramadvaiti

Råd till ungdomar som hänger sig åt andligt liv

Hur lycklig är inte den unga människa som längtar efter att tillämpa andliga principer i sitt liv! Den som alltid vill leva i den andliga kärleken är en person som önskar erövra livets högsta skatt.

Det är ett privilegium att ägna sig åt att söka sanningen i unga år. De som alltsedan ungdomsåren har varit kärlekens krigare och som tar sin tillflykt till de vises undervisning, blir en förebild för ungdomar. Att leva för sanningen är målet med livet, och att omge sig med dem som befinner sig i samma sökande stärker oss på en vandring fylld av svårigheter.

Det är vår skyldighet att uppfostra barn så att de på sin väg utvecklar värderingar som mänsklighet och uthållighet. Världens framtid ligger i deras händer, och de kan förbättra den endast genom en lämplig vägledning.

Att leva i en familj med stark andlig grund är en stor välsignelse, en lättnad i vårt materialistiska samhälle och en fin erfarenhet att lära sig att ge. För vi är framförallt tjänare till sanningen, och tack vare vår beslutsamhet kan vi göra alla i vår omgivning lyckliga.

Vi är kallade att bli ledare, att bli föredömen i tro och andlighet. Vi måste bli personer som lever ett värdigt liv som stöds av principer som kärlek och respekt. En sann ledare har inga tillfälliga avsikter. Han arbetar för att tjäna andra och kämpar för att förbli sina ideal trogen, för när man ger allt som man fått föds en sann känsla av entusiasm och tacksamhet.

Bli en kärlekens budbärare. Genom att ge kärlek åt andra kommer ditt liv att fyllas av lycka. Kom alltid ihåg att upprorsandan som är naturlig hos ungdomar, måste stå i kontakt med den uråldriga visdomen från Guds älskade.

Swami B.A. Paramadvaiti

Farliga yrken

Många mänskliga aktiviteter brukar felaktigt kallas för yrken. Jag säger detta, för istället för att välsigna så fördömer de gemenskapen.

Vi möter exempel på detta i det dagliga livet: abortmediciner, vapenexport, de legala (eller illegala) handlen med droger, skogsingenjörer som stödjer den urskiljningslösa avverkningen av träd, vetenskapsmän som experimenterar med gener, etc. Att utföra denna typ av arbete leder bara till ledsenhet och ångest, för varje mans, varje kvinnas, varje barns eller åldrings existens är en livets gåva för att upptäcka den Universella Kärleken, som grundar sig på respekt och andlighet.

Att kärleksfullt tjäna alla levande varelser är en inneboende karaktär hos människan. Vi kan ta mödraskapet, fostran av värderingar, samt värnande om djur och natur som exempel; detta är egenskaper som visar hur välutvecklat ett samhälle är. Vi kommer aldrig att uppnå fred om vi lever våra liv plågade av fruktan. Ett farligt yrke framkallar inte glädje eller välbefinnande, utan överför bara våld och rädsla.

Detta är ett rop på förnuft, för att vi tillsammans ska kunna skingra de moln som skymmer våra ideal. Det är bedrövligt att se hur begär efter makt och pengar styr vårt samhälle; ambitioner som orsakar ofödda barns död, slår familjer i ruiner eller sätter igång krig. Vilken handling det än må vara som fördömer andra, så avlägsnar den oss från kärleken. Därför måste vi kämpa för att uppskatta alla varelser i skapelsen.

Avslutningsvis vill jag dela med er följande lilla fras, som skulle kunna förstås som nyckeln till framgång: Enkelt leverne, upphöjt tänkande. Alltid när likgiltigheten snärjer oss, låt oss då meditera över denna fras.

Swami B.A. Paramadvaiti