måndag 11 oktober 2010

Trons närvaro i våra liv

Kära vänner,

Idag är det något jag vill dela med er, något som berör trons närvaro i våra liv.

Dag efter dag erfar vi tron som en företeelse i våra liv. Tron är grunden till allt vad vi gör och till alla beslut vi tar, till alla impulser som visar sig hos oss människor. Med utgångspunkt från att det i allmänhet förhåller sig på detta sätt, kan vi alltså konstatera att människor sätter sin tro till en verklighet som är alltför enkel, eftersom det finns en tro som vägleder oss för varje beslut i livet.

I sitt sökande efter kärlek, sätter människan all sin tro eller allt hopp till de mest skilda ting, situationer eller direktiv, till exempel astrologi, tarot och till och med atesim. Tron är ju något som yttrar sig som ett behov att komma i kontakt med ”det som varken syns eller till fullo kan förstås”, eftersom det ligger nära vad vårt hjärta står för.

Tron är det som avgör såväl hur vi handlar, som hur vi använder det som finns i vår omgivning. En kniv är till exempel bara en vass metallbit, som kan användas till att skada någon eller för att skära livsmedel att bära fram som en gåva till Herren. Vi kan alltså se att saker som är så enkla och vardagliga, också är knutna till graden av medvetande hos en person och av den tro hon har.

Människans sinnen är också tillgångar som kan användas som vapen eller för att skapa något positivt; det är genom samspelet mellan en person och hennes sinnen som vi kan mäta graden av medvetande som en hon har. Srila Sridhar Maharaj sa att ”allt i livet står under vägledning av det bakomliggande syftet”. Om någon som inte är ren har rent uppsåt, kommer både hans handlingar och han själv att bli rena. Till och med avsikten att tillfredsställa sig själv, när det tillämpas på ett reglerat sätt så att det inte skadar andra, kan komma att renas. Det är genom uppsåtet som man kan förstå de olika psykologiska yttringarna hos en människa, som vedaskrifterna identifierar som den materiella naturens tre kvaliteter: sattva guna, tama guna och raja guna.

Vår avsikt är att människor som inte har en tydlig tro, ska gynnas av visheten i vedaskrifterna och kunna förstå de olika medvetandenivåerna. Oidaterapi är den metod genom vilken jag söker omfatta såväl min kropp, mitt sinne och vad jag säger i förhållande till något positivt, utvecklande och odödligt. Så kan jag utvecklas hälsosamt och förbättra min livskvalitet. Detta innebär att kvalificera mig att lära känna mig själv och utveckla en personlig relation till den Högste.

Däremot kommer det medvetande, som är likgiltigt gentemot mänskligheten, bara att leda till tomhet, mot en tillfällig känslolöshet. Målet är inte att tömma, utan att fylla, för när man är fullständigt sysselsatt av positiva aktiviteter, kan det negativa inte få inträde. I psykologin använder man termen sublimering, som betyder att ersätta det negativa med något positivt.

Det finns ett drag som blir något skamligt, som till och med tränger in i de mest grundläggande i mänskliga relationer, nämligen avund. Avund är likgiltighet mot den Högste, likgiltighet som gör oss sjuka och snabbt förflyttar oss från ett positivt tillstånd till ett negativt. Utan att vi lägger märke till det, kan vi genom avund föras från det högsta medvetandet till det lägsta, bara genom att önska njuta det som inte tillkommer oss.

Av denna anledning är arbetet med medvetandet något som man måste prioritera för att utvecklas, varje dag. Avsikterna bakom våra handlingar och sättet att fylla livet, är vad som kan ändra en negativ väg till en positiv. Skönheten, det gynnsamma och sanningen visar sig i ansträngningen för att fylla tillvaron med tjänst och att dela den. Därför bryr man sig om andras väl, om man vill göra framsteg och utveckla sitt medvetande. Detta är den form av sublimering där man känner ett starkt medlidande med dem som är i samma situation som man själv har varit. Den person som kan förnimma och tillägna sig att vår ursprungliga attityd är den universella kärleken, känner en naturlig benägenhet att dela denna gåva med andra. Det är detta som verkligen kommer att rena oss.

På så sätt kommer denna sublimering, eller förädling, att göra sig hörd; den kommer att förvandlas till ett inre rop för att kunna ge det andliga goda till alla dem som är förvirrade av avund och likgiltighet, till dem som är fyllda av negativt medvetande och som inte har tid eller plats för något positivt.

Vår väg är inte overksamhet eller begrundande, utan aktiv tjänst, inriktad på andra. Att uppfatta det andliga syskonskapet betyder också att bli medveten om den Högste Herrens närvaro i andra, för vi befinner oss alla i samma sökande efter den eviga sanningen.

Botemedlet för dem som saknar positiv tro är att ta del av dem som är motiverade av konstruktiva förslag, dem som kan rena och hjälpa andra. Den positiva tron är kraften som krävs för att ta avstånd från fanatism, extremism och allehanda handlingar som kan förorsaka andra skada, och så överlåta sig åt sanningen och vandra framåt, vägledd av skönheten hos den Universella Kärleken.

Jag hoppas detta meddelande kan hjälpa dig för att nå en starkare tro.

Med kärlek,
Swami B. A. Paramadvaiti

söndag 10 oktober 2010

Den Högsta Förbindelsen

Den här Darshan-bulletinen representerar det möte som vi så innerligt önskar, eftersom det grundar sig på min längtan att alltid möta er, och den längtan som ni har att komma närmare den universella kärlekens filosofi.

Personligen arbetar jag i många projekt, då jag inte alltid kan vara stationerad på endast en plats, och därför är Darshan mitt livstecken för att vi i samspel ska kunna söka en lösning på problemen i detta liv.

Det som gör en person lycklig, gör rimligtvis alla lyckliga, och det som gör någon ledsen, gör även oss andra ledsna. Det borde vara målet i livet att i varje ögonblick göra andra lyckliga. Att sprida detta till andra är strategin för att knyta fler till metoden för självförverkligande.

I denna tidsålder av avancerad teknologi bör vi inrikta oss på att använda dessa redskap i mänsklighetens tjänst. Allt, hur obetydligt det än kan tyckas vara, som används på fel sätt, kan ödelägga vårt andliga liv. Omdöme och försiktighet kommer att vägleda oss när vi känner oss osäkra på om vi ska använda något eller ej för att skydda våra andliga framsteg. Dessutom finns det alltid någon fler förståndig att vända sig till, som kan ge råd och vägleda oss i hur vi ska göra framsteg i detta liv som går så fort.

Det är tack vare denna teknologi som vi kan hålla regelbunden kontakt, även på avlägsna platser. Detta är sann försakelse, yukta vairagya-principen, eller att använda allt i tjänst till den Absoluta Sanningen. Detta är också den sanna förbindelsen.

Allt grundar sig på vårt ansvar och på den andliga förbindelsen som vi har när vi ägnar oss åt något. Som jag sa på en konferens för några dagar sedan; allt är i ständig förbindelse. De ingredienser vi väljer för att laga mat, det vi sedan tillagar, det vi bär fram som en gåva till Gud och den läckra rätt som vi till sist får smaka – allt har ett samband. Det är en metod som måste förstås med ett djupt andligt samband. På samma sätt måste det vara med allt som vi gör, annars slutar det med att vi bara fokuserar på smådetaljer ur helheten, men vi ser inte att det bakom allt detta finns ett samband och att detta samband är det Högsta.

Vår kamp handlar om att dag för dag uppehålla denna Högsta Förbindelse, för i den mån vi är knutna med det högsta i livet, kan vi också knyta till andra. Som det heter: ”Om det inte finns glädje på vägen, kommer du inte heller att finna glädje när du kommer fram.”

Såsom vi formas dagligen, bör vi också forma andra. På livets alla områden. Särskilt de unga. Den bästa undervisningen är att själv vara ett föredöme som andra kan följa. Om vi dag för dag uppehåller förbindelsen och respekterar andra, är livfulla och värnar och beskyddar moder natur, är medvetna om vad vi äter (och inte äter), kommer vi att vara goda föredömen. Vår skola för Medveten Konst grundades på denna enda princip, att varje konstnär utvecklar egna kriterier och ansvar, befriad från kapitalismens slaveri. Detta är målet i de olika kampanjer som vi driver: att stödja och främja den sanna friheten som innebär att vara mer beroende av den Högste och mer befriad från materialismen.

Slutligen vill jag dela med er att jag för några dagar sedan fick se några fotografier på de allra vackraste altardekorationer, från Puri, Indien, med motiv från Julan Yatra-festivalen. Det är otroligt hur indierna skapar så underbar konst, tillägnad Gud. Det finns ingen jämförelse, eftersom det inte är konst för själviska intressen, för självtillfredsställelese. Istället är det en meditation där frambär all sin konstnärliga talang till den Högste konstnären.

Jag tar farväl nu, mycket lycklig över att få återvända till Sydamerika, där jag kommer att resa runt under månaderna framöver. Jag bjuder er att stå i förbindelse med Sanningen för alltid, och jag önskar er en glad Janmastami.

Med stor kärlek,

Swami B. A. Paramadvaiti.