Enhet i mångfalden – kort om vår tradition

Den vediska filosofin har spridits vida kring, tack vare Herren Chaitanya Mahaprabhu, som även är känd som den gyllene avataren, och Hans rörelse är känd som sankirtana-rörelsen. Denna rörelse lade särskilt stor vikt vid tolerans och respekt för alla dem som främjar det gemensamma sjungandet av Herrens namn. Dessa värderingar främjades av Gosvamierna (en gosvami är en person som kontrolerar sina impulser genom andligt utövande). Deras bidrag till den teistiska världen var icke-sekteristiskt och mycket kärleksfullt. Denna urgamla filosofi bjuder oss att bli eviga tjänare åt sanningen, och detta är meningen med det gemensamma sjungandet, som även är känt som sankirtana. Den bjuder oss att tjäna sanningen, att tillkännage för oss själva att vi är eviga tjänare till den högsta kärleken.

Det finns mycken litteratur skriven om denna rörelses bidrag till mänskligheten. Litteratur om självkännedom och självförverkligande. Likaså finns det många geuina andliga traditioner. I detta fall refererar jag till den vediska traditionen, vilken som mänsklighetens första, förvandlas till kunskapens och den andliga insiktens navelsträng. Denna undervisning har blivit given som ett stort historisk och traditionellt legat, grundat på mänskliga principer och acceptans genom kärlek och samarbete.

Begreppet "andlig familj" är i vediska termer väldigt omfattande. Det grundläggande är att vi är andesjälar, att vi alla är Guds barn och därför bröder och systrar till samme far. Detta kan tyckas enkelt att ta till sig i teorin, men vi känner väl alla [infogat ord] till att det i praktiken är principen om många skillnader och konflikter som råder. I den vediska filosofin främjar man syskonskap framför olika trosinriktningar, man främjar enhet framför skillnader, samarbete framför frihet. Detta är principer som försäkrar människan en fullständig utveckling, trots hennes personliga fel och begränsningar.

Abort ur en annan synvinkel

För många är det kontroversiellt att prata om abort, då det inte råder någon klarhet kring när livet börjar, när de mänskliga rättigheterna börjar, när friheten slutar, och vem som ger oss rätten att leva. Alla har vi vaga svar när det gäller detta, och några gör en tankegång av sitt svar. Vetenskapen har till exempel sedan allra första början ett felaktigt livsbegrepp, då man säger att livet är resultatet av utvecklingen av materia och att ens frihet styrs utifrån sinnenas erfarenheter och inte av värderingar, för till sist slutar allt i alla fall med döden. Skulle detta vara den högsta idén om frihet? Är samhället verkligen tillfreds med denna modell? Å andra sidan försöker man försvara dödandet av embryon genom att argumentera kring extrema fall som våldtäkt eller könssjukdomar. I alla nämnda fall talar vi om frihet och rätten till liv. Det är teman som, beroende på dem som styr, kommer att skapa förvirring i samhället genom att väcka moraliska och rationella debatter utan konkreta lösningar. På så vis är mycket redan sagt och skrivet om abort, men låt oss dela vår åsikt med er från en tredje aspekt – den andliga aspekten.

Den synvinkel jag vill lägga fram, mycket annorlunda från termer av död materia, är själva grunden till vår existens: vi är andesjälar. Födelsen är en fantastisk möjlighet att nå livets mål: kärleken, det inre sökandet och andlig utveckling. Det är ju bara livet som kan skapa liv, och att se någon födas är något heligt. Livet självt är ju en gåva, det är ingen rättighet man kan köpa sig.

Med andra ord och lite poetiskt uttryckt kan man säga: att så ett frö i en kvinnas hjärta för att erbjuda en vidgad andlig dimension till barnet, är det underbaraste tänkbara sätt för att växa och erhålla kärlekens mirakel.

Rent etiskt vet vi att vi inte borde döda, och andligt utövande verifierar detta. Som exempel på detta har vi den gamla vediska kulturen, en kultur som förklarar hur viktigt det är att födas för att nå andlig insikt och för att upptäcka den sanna betydelsen av mänsklig utveckling. Och inom olika traditioner kan man hitta de allra högsta skäl; vetenskapliga och överensstämmande vad gäller rätten till liv. Och om du inte tror på en mystisk kraft som omger oss, räcker det med att du ser dig omkring och förstår den naturliga ordningen hos moder natur. Detta är tillräckligt för se orsaken till livets ordning.

Gemenskap för positiv förändring

Den moderna teknologin har blivit ett hot mot människan, till exempel genom genetiska experiment med moderceller och framställande av nya vapen. Allt detta hotar livet med nya sjukdomar och slutligen även rätten att leva.

Mitt ibland alla publikationer och all upplysning är det svårt att finna en plats där motsatsen förs fram, men det finns faktiskt samhällen på många platser, där man framhåller andra värderingar och där man ger möjlighet till en hållbar utveckling. Dessa platser är likt universitet, centra för utbildning och medvetandegörande för att fullständigt återuppbygga samhället. Ni kan besöka dessa centra och frivilligt delta i programmen.

I mitt arbete som utbildare försöker jag uppmuntra och hjälpa till i utvecklingen av projekt med detta ändamål. I mina föredrag har jag kunnat sluta mig till att det människor önskar mest av allt är en plats där de kan lära sig grunderna till en hälsosam diet och att arbeta med jorden och ha kontakt med naturen. När en gemenskap erbjuder detta, är det en fantastisk möjlighet till uppmuntran i kampen mot det moderna samhällets falska värderingar, som karakteriseras av den såkallade tekniska utvecklingen. En gemenskap är en grupp där alla medlemmar kämpar för en gemensam sak, oavsett egen tro och egna tankar; där är det allas gemensamma väl som är målet.

Jag inbjuder er till dessa centra för en rik erfarenhet att arbeta i projekt, i en gemenskap med människor som söker förändring. Som Gandhi sa: "Allt du vill förändra i världen börjar med förändringen hos dig själv."

Alltid er välönskare,
Swami B.A. Paramadvaiti